Det sägs ofta att klyftorna i samhället ökar, men hur ligger det egentligen till? Ekonomisk ojämlikhet är en ständigt aktuell samhällsfråga och en som faktiskt går att belysa med hjälp av statistik och aktuell forskning.
I den här rapporten går Kunskapsverket igenom ett mått på ekonomisk ojämlikhet, nämligen inkomstskillnader. Fem observationer från vår analys av de senaste trettio åren är att:
Det har skett en stor förändring när det gäller inkomstskillnader i Sverige 1995–2022. För trettio år sedan stack Sverige ut med mycket små skillnader mellan hög- och låginkomsttagare, i dag ligger vi i linje med ett västeuropeiskt genomsnitt.
Inkomstskillnaderna ökade snabbast före 2009. Totalt har inkomstskillnaderna ökat med cirka 40 procent 1995–2022. Två tredjedelar av den ökningen skedde mellan 1995 och 2009 (innan den globala finanskrisen), en tredjedel skedde 2009–2022.
Kapitalinkomster förklarar ökningen efter 2009. Från 1995 till 2009 ökade skillnaderna i inkomster från såväl löner och andra ersättningar som från kapitalinkomster. Efter 2009 har hela ökningen drivits av kapitalinkomster.
Reavinster har ökat mest och är mer jämnt fördelade än andra kapitalinkomster. Reavinster från aktie- och bostadsförsäljningar utgör nästan hälften av kapitalinkomsterna (resten är främst räntor och aktieutdelningar). Den procent av befolkningen som har högst inkomster får ungefär 12 procent av reavinsterna, jämfört med 31 procent av övriga kapitalinkomster.
Inkomsterna har ökat för alla, men har ökat mer för några. Alla inkomstgrupper har mer att röra sig med i dag jämfört med för trettio år sedan. Men, växande kapitalinkomster har bidragit till att inkomsterna högst upp i fördelningen har ökat relativt sett snabbare.
Syftet med Kunskapsverkets sammanställning är att ge ett faktabaserat underlag för dem som vill diskutera ekonomisk ojämlikhet i Sverige utifrån skillnader i inkomst. I rapporten förklarar vi de olika inkomsttyperna mer ingående och vi visar hur utvecklingen har sett ut för olika inkomstgrupper över tid.
Den här analysen har granskats av Kunskapsverkets Expertråd bestående av Shirin Ahlbäck Öberg, Hans-Gunnar Axberger, Lars Calmfors och Jan Larsson. Kunskapsverkets kansli är dock ensamt ansvarigt för den slutgiltiga texten och för rapportens innehåll.
År 1916, mitt under första världskriget och innan ”det glada 1920-talet”, gick mer än 50 procent av löner och andra inkomster i Sverige till bara 10 procent av befolkningen. Höginkomsttagarnas andel sjönk sedan kontinuerligt för att bottna på 22 procent av de totala inkomsterna 1982.
Idag sägs ofta att de ekonomiska klyftorna har ökat snabbt därefter. Men hur ser det egentligen ut? I den här rapporten undersöker vi det genom att titta på inkomstskillnader idag jämfört med mitten av 1990-talet samt genom att jämföra Sverige med andra länder.
I vårt underlag ingår totala inkomster för hela Sveriges befolkning. För att illustrera skillnader i inkomstutveckling delar vi som ett första steg upp inkomsterna beroende på var vi får dem ifrån.
Inkomster kan till exempel komma i form av löner, pensionsutbetalningar eller ränteinkomster. I Sverige kommer huvuddelen av inkomsterna från att någon arbetar, arbetsinkomster utgör 63 procent. Transfereringar, där sådant som pension och bidrag ingår, står för 24 procent. Inkomst från kapital utgör en relativt liten del, cirka 13 procent.
Vår analys fokuserar på perioden 1995–2022. Vi börjar efter Sveriges stora skattereform i början av 1990-talet eftersom statistiken innan dess inte är jämförbar med den efter.
I det långa perspektivet har mycket hänt som kan ha haft effekt för inkomstskillnaderna. Kunskapsverkets syfte här är att göra en deskriptiv analys av läget i dag – inte att gå in i detalj på vad som kan ha orsakat eventuella förändringar eller huruvida något borde förändras framöver.
I det som följer börjar vi med att titta på inkomster från arbete och transfereringar i avsnitt 1. I avsnitt 2 ger vi en överblick av kapitalinkomsterna och vi avslutar i avsnitt 3 med en jämförelse mellan Sverige och resten av världen.
Vilka är det som befinner sig i botten respektive i toppen av inkomstfördelningen?
Vi börjar vår jämförelse med att dela upp befolkningen i tiondelar, från dem med högst till dem med lägst inkomster. En tiondel, givet drygt 10 miljoner invånare i Sverige, innebär cirka 1 miljon människor.
För att ge en rättvis bild av vad olika grupper har att röra sig med tittar vi främst på inkomster per person efter skatt och justerat för hushållets sammansättning.
I den tiondel vi kallar ”botten” har en genomsnittlig person så låg inkomst efter skatt att de antingen inte jobbar eller jobbar relativt lite. Det kan vara en student eller någon med enbart garantipension eller sjukpension.
I den tiondel vi kallar ”toppen” är den genomsnittliga inkomsten i nivå med någon som arbetar som pilot eller finansanalytiker, till exempel.1
Ser vi till utvecklingen över tid har de reala inkomsterna från arbete och transfereringar, alltså inkomster justerat för inflation, ökat för alla. Både de med lägst inkomster (botten) och de med högst inkomster (toppen) har mer pengar att röra sig med 2022 än motsvarande grupp 1995.2
Men, inkomsterna har ökat olika snabbt. De med högst inkomster år 2022 hade 81 procent högre inkomster än de med högst inkomster 1995. Motsvarande ökning för dem i botten respektive år var 53 procent.
Tittar vi närmare på utvecklingen 1995–2022 ser vi att den första halvan av perioden skiljer sig från den andra halvan.
I toppen och mitten av inkomstfördelningen (där de flesta som förvärvsarbetar finns) har utvecklingen varit likartad mellan respektive år. De genomsnittliga inkomsterna ökade relativt snabbt 1995–2009 följt av en mindre ökning 2009–2022.
I botten av inkomstfördelningen (där de med lägst inkomster huvudsakligen inte arbetar) har utvecklingen sett annorlunda ut. Den genomsnittliga inkomsten i tiondelen med lägst inkomster ökade relativt långsamt 1995–2009 (+11 procent), men desto snabbare 2009–2022 (+38 procent).
Den grupp vi kallar för botten halkade alltså efter resten av befolkningen 1995–2009, vilket betyder att inkomstskillnaderna ökade då. Efter 2009 har botten knappat in på övriga och skillnaderna i inkomster från arbete och transfereringar har därmed krympt igen.
Andra mått på inkomstskillnader ger en liknande bild. Ett vanligt sammanfattande mått är Gini-koefficienten som beskriver hur inkomstspridningen ser ut i befolkningen.
Ett lågt värde på Gini betyder att inkomsterna är relativt jämnt fördelade, ett högre värde betyder att inkomsterna är mer koncentrerade.
I Sverige har Gini-koefficienten ökat över tid när det gäller inkomsterna från arbete och transfereringar. Men, även här skedde hela ökningen 1995–2009. Därefter har inkomstskillnaderna mätt med Gini varit oförändrade.
Kapitalinkomster utgör en mindre, men snabbt ökande, andel av hushållens inkomster. Mellan 1995 och 2022 har kapitalinkomsterna ökat från 5 till 13 procent av totala inkomster.
De löpande kapitalinkomsterna, främst ränteinkomster och aktieutdelningar, har gått från 4 till 7 procent av hushållens totala inkomster efter skatt. Det är nästan en dubblering. Reavinsterna har ökat än mer, från 1 till 6 procent av inkomsterna – en sexfaldig ökning.
I genomsnitt har värdet av de löpande kapitalinkomsterna per person (justerat för inflation) ökat med drygt 200 procent 1995–2022. Det är en betydligt snabbare ökning än utvecklingen för arbetsinkomsterna.
Ändå bleknar utvecklingen jämfört med den för reavinsterna, som för en genomsnittsperson har ökat med 950 procent sedan 1995. En förklaring till stigande reavinster är att värdet på bostäder och aktier har gått upp ordentligt de senaste decennierna.
Priserna på svenska bostadsrätter har ökat med mer än 500 procent sedan mitten av 1990-talet, justerat för inflation. Huspriserna har stigit drygt 280 procent och aktiekurserna på Stockholmsbörsen har klättrat drygt 260 procent under samma period.
Hur ser fördelningen ut mellan inkomstgrupper när vi också tar hänsyn till löpande kapitalinkomster?
Återigen delar vi in befolkningen i tiondelar baserat på inkomst efter skatt, men den här gången ingår både inkomster från arbete och transfereringar och inkomster i form av exempelvis räntor eller aktieutdelningar.
Nu blir inkomstskillnaderna större än när vi bara tittade på inkomster från arbete och transfereringar, och det drivs av högre inkomster i toppen. Det visas i diagram 11 av en större skillnad mellan stapeln längst till vänster och den längst till höger.
I den tiondel av befolkningen som har högst inkomster (toppen) är genomsnittet nu 6,8 gånger högre än i tiondelen med lägst inkomster (botten). Skillnaden var mindre för inkomster från arbete och transfereringar, kvoten mellan toppen och botten där var 4,9.
När vi jämför utvecklingen över tid ser vi att grupperna med större löpande kapitalinkomster också har haft en snabbare inkomstutveckling (diagram 12).
De som befann sig i toppen 2022 hade 144 procent högre inkomst än motsvarande grupp 1995. Det är en betydligt snabbare utveckling än när vi bara inkluderade inkomster från arbete och transfereringar.
De i mitten hade 78 procent högre inkomster 2022 jämfört med 1995 och de i botten hade 54 procent högre inkomster, vilket är ungefär samma utveckling som när vi enbart inkluderade inkomster från arbete och transfereringar.
De löpande kapitalinkomsterna har alltså ökat snabbt, men är koncentrerade till en ganska liten del av befolkningen.
En tiondel av befolkningen är ju drygt en miljon människor och det kan fortfarande finnas skillnader inom en så pass stor grupp. När vi bryter ner befolkningen i hundradelar med 100 000 personer i varje grupp ser vi också att skillnaderna är stora inom tiondelen med högst inkomster.
Som exempel har hundradelen med högst inkomst i genomsnitt 4,8 gånger högre inkomster än hundradel nummer 91, även om båda grupperna tillhör den tiondel av befolkningen som har högst inkomster.
Lägger vi till reavinster till inkomsterna förändrar det inkomstfördelningen ytterligare.
I motsats till löpande kapitalinkomster såsom räntor och utdelningar är reavinster mer av engångshändelser. Reavinster, det vill säga realiserade kapitalvinster vid till exempel en bostads- eller aktieförsäljning, sker inte så ofta.
Reavinster kan dock påverka en viss persons inkomst mycket ett givet år. Till exempel hamnar personer som realiserar en stor förlust längre ner i fördelningen även om de har en hög inkomst i övrigt. De som realiserar en stor vinst hamnar högre upp även om de har en låg inkomst i övrigt.
För att illustrera detta tittar vi på hur kapitalinkomsterna fördelar sig mellan inkomstgrupper.
Den här gången delar vi upp befolkningen i hundradelar baserat på hur stor inkomst från arbete och transfereringar de har. Därefter tittar vi på hur stora de löpande kapitalinkomsterna respektive reavinsterna är i varje grupp. Observera att diagram 14 visar inkomster före skatt.
Det grafiken ovan visar är att löpande kapitalinkomster är koncentrerade till den hundradel av befolkningen som också har högst arbetsinkomst. Med andra ord, de som har högre löner har i genomsnitt störst inkomster från sådant som räntor och utdelningar.
År 2022 hade de med högst arbetsinkomster en genomsnittlig löpande kapitalinkomst per månad på 46 500 kronor (före skatt). För så gott som hela den övriga befolkningen utgör de löpande kapitalinkomsterna mellan 1 000 och 2 000 kronor per månad.
För reavinster är bilden mer komplicerad. Den genomsnittliga reavinsten hos hundradelen med högst inkomst från arbete och transfereringar är visserligen betydligt högre än för alla andra (62 200 kronor per månad före skatt), men även bland dem med lägst inkomster finns personer med reavinster på mellan 10 000 och 20 000 kronor per månad.
År 2022 gick 31 procent av de löpande kapitalinkomsterna till hundradelen av befolkningen med högst inkomster från arbete och transfereringar, men ”bara” 12 procent av reavinsterna.
Det är också värt att notera att reavinsterna är större än de löpande kapitalinkomsterna längs hela fördelningen.
Den övergripande bilden av kapitalinkomsterna är att de har ökat snabbt i Sverige under de senaste decennierna. Eftersom dessa inkomster huvudsakligen finns i en relativt liten del av befolkningen gör utvecklingen att inkomstfördelningen totalt sett har blivit mer ojämn.
Mätt med Gini har inkomstskillnaderna fortsatt att öka även efter 2009 när löpande kapitalinkomster och reavinster räknas in. Det till skillnad från hur det såg ut när vi bara tog hänsyn till inkomster från arbete och transfereringar.
Oavsett vilken del av inkomstfördelningen vi tittar på har inkomsterna ökat i Sverige mellan 1995 och 2022, justerat för inflation. Det gäller både utan och med kapitalinkomster. Alla grupper har alltså fått högre inkomster i genomsnitt.
Men, ökade kapitalinkomster har drivit upp inkomsterna i toppen relativt sett mer och det har ökat avståndet mellan dem i botten av inkomstfördelningen och dem i toppen. Den totala ökningen har skett snabbt jämfört med omvärlden.
De svenska inkomstskillnaderna har dock ökat från en relativt låg nivå och Sverige ligger i dag i linje med genomsnittet för jämförbara länder i Europa. Jämfört med resten av världen ligger länderna i Västeuropa i sin tur relativt lägre.
Ekonomisk ojämlikhet är en ständigt aktuell samhällsfråga. Det är också en fråga där de som debatterar kan ha mycket olika syn på utvecklingen beroende på politisk tillhörighet.
Skillnader i inkomst är oundvikliga i en marknadsekonomi som resultat av skillnader när det gäller ålder, talang, ansträngning med mera. De vars politiska sympatier ligger mer åt höger är förmodligen mer benägna att tycka att dessa skillnader är viktiga för att skapa incitament för olika aktiviteter. De vars sympatier ligger mer åt vänster är förmodligen mer benägna att tycka att överdrivna skillnader snarare riskerar att urholka den sociala sammanhållningen.
Samtidigt kan begreppet ekonomisk ojämlikhet innefatta mycket mer än inkomster. Vår analys här har inte tagit hänsyn till vad vi i Sverige använder våra inkomster till. Vi har till exempel inte diskuterat de omfördelande effekterna av offentligfinansierad skola, vård och omsorg. Vi har heller inte diskuterat att de flesta svenskar indirekt äger kapital via sin pensionsförsäkring. Sådana faktorer verkar utjämnande.
Det vi kan konstatera är att inkomstskillnaderna har ökat snabbt, men att Sverige trots det har förblivit ett land med relativt jämnt fördelade inkomster.
I den offentliga debatten blir uttalanden om ekonomisk ojämlikhet lätt generaliserande och missvisande. Med den här rapporten om inkomstskillnader i Sverige i dag och under knappt tre decennier hoppas vi ge ett underlag som kan bidra till en mer faktabaserad diskussion.
1 För mer om genomsnittliga inkomster, se www.scb.se.
2 Här är det värt att nämna att en individ rör sig mellan inkomstgrupper över tid. De allra flesta som jobbar har till exempel högre lön senare i arbetslivet än vad de hade i början. Det är alltså inte samma personer som befinner sig i en viss inkomstgrupp under olika år.
